I fredags åkte jag och matte ner till Tvååker för att delta i Hallands Kennelklubb Internationella hundutställning. Det var flera tusen hundar anmälda till helgens utställningar och en härlig stämning. Vi mötte Malin och Milo och han är verkligen snygg. Milo blev tredje bästa hane med reservcert och cacib. Domaren gav mig fin kritik och sa att jag var en snygg hund men kunde inte ge mig mer än very good då jag inte visade mig så bra. Jag gick lite trögt och hade inte tillräcklig resning. Matte skötte inte sitt jobb som handler så bra som väntat, kan man säga. Vi åkte hem trötta och lite uppgivna.

På lördag följde husse och Leia med oss ner till Tvååker, då var det en Nationell utställning som väntade. Förhoppningarna låg på en låg nivå och matte sa till mig att nu skulle hon lyssna lite bättre på mig och stötta mig i ringen som hon lärt sig på ringträningar på Västkustens hundar. Det var en morgon med mycket fint väder. Husse och Leia fick sköta sig själva när matte förberedde mig inför ringen. Vi gick in i ringen och nu uppförde matte sig som en riktig handler och jag sträckte på mig lite extra. Det gav ett mycket bra resultat, plötsligt stod jag där som bästa tik med cert och sedan BIM (Bäst i motsatt kön). Vilken fantastisk dag. Matte blev jättelycklig och jag är också väldigt nöjd.

Tänk vad varierande livet som utställningshund kan vara. Ta inget för givet och ge inte upp är två viktiga regler. Att ha roligt är det allra viktigaste och det har vi haft den här helgen.